Den sparsmakade, kärnfulla texten är rytmisk, särskilt i dialogerna, där den studsar mellan karaktärerna. Bilderna, i dämpade jordnära nyanser, akvarell och svart tusch, är ofta närgångna porträtt där hela det mänskliga känsloregistret skildras i subtila ansiktsuttryck, eller till och med genom kroppspråket, uttryckt i ryggtavlor. Ett komplett konstverk helt enkelt, om den underbara, fruktansvärda kärleken. Helhetsbetyg 5

Christine Karlsson i BTJ-häftet nr 23, 2020

... en stillsam men ändå pulserande skildring i dova akvarelltoner, av kärlek mellan två gifta kvinnor över 50. Huvudpersonerna beskriver själva sin relation som "kulturtanternas Brokeback Mountain". Det är poetiskt, man kan nästan höra Leonard Cohen sjunga.

Sigrid Asker i UNT

Anneli Furmark är en komplett seriekonstnär som växlar sömlöst mellan dialogburet och bildburet berättande. Hon skriver en dialog som känns äkta, och tecknar skillnaden mellan 100 nyanser av sorg med bara några enkla streck. En vacker berättelse om livet, med något så ovanligt som en kvinna över 50 som huvudperson.

Elin Steen i Kommunalarbetaren

Aldrig har jag varit så nära gråten i ett seriealbum. Läs och njut och lid med Elise där drömmen krockar med verkligheten och blir till ett fyrverkeri som spränger vilt omkring sig.

Josephine Askegård i Arbetaren