Hos de skevt tecknade, rent estetiskt kantstötta, figurerna bor ändå ljuset. I ett av de vackraste kapitlen skildras Cocos och Lukas första möte, i videobutiken där hon jobbar. De finner varandra i avigheten och utanförskapskänslan som de båda bär på.

Sara Berg i Sydsvenskan

Coco Moodysson gestaltar familjens innersta med skärpa och varsamhet i sin mest ambitiösa, fulländade bok hittills.

Alexandra Sundqvist i DN

... formsäkerhet, uttrycksfullhet och psykologiskt gehör, hur hon med ytterst små medel varierar kroppsspråk, gestik och mimik. Underskruvat, eller faktiskt inte skruvat alls. Snarare så rakt och nertonat att man måste vara gjord av sten för att inte låta sig beröras. Det krävs mod att våga vara så enkel.

Anne Swärd i Sydsvenskan

Tack vare Cocos bok har vi fått följa med på en resa ner i mörkret och tillbaka igen och är inte det viktigt, så säg. För att inte tala om den magnifika slutscenen som fick mig att jubla och applådera inombords.

Andreas Mars på Shazam.se

Moodysson har skrivit och tecknat en bok som är en kärleksförklaring till människorna omkring henne, till kärleken och till barnen. Den slutar i hoppfullhet ändå, och i djup respekt för vars och ens egen resa.

Josephine Askegård i Arbetaren