Galago 151
Galago 151 med tema Konst.
Omslag: Kolbeinn Karlsson
Verklighetens konst
Att en bild säger mer än tusen ord är ju interiktigt sant när det kommer till serier, som ofta är en bild MED tusen ord till. Det finns i och för sig stumma serier också, serier utantydligt narrativ, serier med bara pratbubblor, utan rutor och så vidare.
Det händer ibland att ”folk” (inga nämnda,inga glömda) bläddrar i en Galagobok eller ettnummer av tidningen och tycker att det är fult ritat. ”Sådana där enkla gubbar kan jag också rita” säger de ibland. Och det kanskede kan! Till den som är övertygad om att den kan rita en bättre serie än gemene Galago-tecknare: gör det då. Här på redaktionen är vi alltid intresserade av nya förmågor.
Sådär är det egentligen med all konst som inte är direkt figurativ. Dess existensberättigande stöts och blöts. I fjol påbörjades ett projekt vid namn ”konst för fåglar, humlor, skalbaggar,maskar och svampar” i Nordmaling. Namnet är självförklarande, det är helt enkelt konstverk skapade med naturens minsta invånare som tilltänkt publik. De högröda reaktionerna i sociala medier lät inte vänta på sig förstås. Vår egen Johan Wanloo skrev i GP 21/7-21:”’konst för myror […] har vi tydligen råd med undrar de ilsket och raljant samtidigt som de inte förstår att det är […] deras förutsägbara reaktioner som är den egentliga konsten”.
Lika väntat var det att sådana som jag sa typ ”jag betalar mycket hellre skattepengar till konst för svampar än till Iréne Svenonius kompisar på Boston Consulting Group”. Så höll vi på ett tag tills nästa grej upptog vår uppmärksamhet och konst för svampar rensades ur minnesbanken.
Inte sällan drabbas jag av känslan att ingenting av det här är på riktigt. Dessa självspelande cykler kring vad som är konst och vad man får skämta om etc. Spektakelsamhället har nått sitt mest raffinerade stadium. Men så händer det någonting, som är på riktigt. Kriget i Ukraina ledde till att landets konstnärer stod utan sysselsättning och möjlighet att försörja sig. Vi fick kontakt med serietecknarna Yulia Vus och Ivan Kypibida som har ritat och skrivit en serie speciellt för detta nummer av Galago, missa inte den. Sedan har vi en lång och lyxig serie av Hilda Westerberg om när hon jobbade på ishotellet i Jukkasjärvi. Dumma turister och norrländskkultur tecknat i bästa Marie-Louise Ekman-anda!
Så var det ju det där om att serier kanse ut lite hursomhelst. Det kan vi se prov på i författaren Pär Thörn och serietecknaren Marcus Ivarssons poetiska serie ”Platserna”. Den belarusiska serietecknaren Natallia Pavaliayeva bidrar med en underbar serie om en plastpåse på villovägar. Finstämt, finurligt och nästan existentiellt. Trots allt är det en slags lyx att få kunna bry sig om saker som inte är på riktigt, till exempel att Will Smith lappade till Chris Rock på Oscarsgalan. Det tyder på att det är någotsånär gott ställt i samhället. I alla fall här i väst. Men det pågår krig i världen och människor dör. I Syrien, i Tigray, i Ukraina och tyvärr på fler platser. För att citera Brecht: I sanning, vi lever i mörka tider.
Kamratligen
Rojin Pertow
Chefredaktör
Medverkande:
Sara Granér
Simon Hanselmann
Marcus Ivarsson
Linnéa Johansson
Kolbeinn Karlsson
Marcus Knutsson
Ivan Kypibida
Alexander Martin
Tommi Parish
Natallia Pavaliayeva
Martin Piazzolla
Saga Samuelsson
Edith S. Ydrefelt
Pär Thörn
Andrea Udd
Yulia Vus
Hilda Westerberg
Utgiven april 2022.
