16 augusti, 2019 Okategoriserade
Låt oss äta oss ur klimatkrisen. Bokstavligen. Galagos chefredaktör Rojin Pertow kommer med ett anspråkslöst förslag.
År 1729 presenterade Jonathan Swift en idé som möjligen kunde om inte lösa, så åtminstone underlätta situationen för den fattiga, svältande underklassen på Irland. De hade knappt med mat och inte en penny till sitt namn. Men helt lottlösa var de inte, de hade ju ändå sina barn. Vad skulle hända om de började se barnen som en tillgång istället för en börda? Vad sägs om att sälja dem som delikatesser till överklassen!
Det var Swifts förslag och ett sätt för honom att uppmärksamma hur inhumant man behandlade de fattiga på Irland. Nu har det gått nästan 300 år sedan dess och svält är inte längre det världsproblem det en gång var. Faktum är att enligt WHO är numera fetma ett större folkhälsoproblem i världen än svält. Men det är inte det mest akuta hotet mot mänskligheten. Det som verkar kunna utrota oss snabbast är förstås klimatkrisen.
Jag föreställer mig de fossila utsläpp som skapat krisen som en ondskefull, svart och grön rök som kapslar in jorden. En sån där serietidningsrök omgiven av döskallar och andra onda grejer. En sån som får ett ansikte som ler elakt. Armar och händer som rycker upp gröna, fina träd och håller hela handflatan mot glaciärerna så att de smälter. Som ligger i en solstol och njut-steker när temperaturen höjs medan utmärglade bönder med förstörda grödor hopplöst tittar på i bakgrunden. En riktigt vidrig sate helt enkelt. Genomond och cynisk, som drivs av vår misär.
Ska vi verkligen låta den röken få tillfredsställelsen det innebär att få förgöra mänskligheten? Det tycker inte jag! Låt oss istället ta saken i egna händer. Jag presenterar härmed ett anspråkslöst förslag anno 2019; låt oss äta oss ur klimatkrisen, bokstavligen.
Eftersom vi vet att det inte kommer att finnas någon direkt framtid att tala om för vår planet så kan vi ju börja med mänsklighetens framtid, barnen. Goda, söta, oskyldiga små barn. Griljerade och tillagade som spädgrisar över öppen eld. Glöm inte äpplet i munnen för en lite festligare touch! Sedan jobbar vi oss genom generationerna. Generation Y, eller så kallade “millennials” gnäller ju oavbrutet om hur jobbigt de har det när det kommer till bostad och fast anställning. Slå två flugor i en smäll och bli av med gnället samtidigt som du får en mättande och nyttig måltid! De äter ju så mycket avokado så de räknas nästan som grönsaker själva.
Några tuggor nedåt i generationskedjan kommer sedan den riktiga belöningen. Att få äta upp de så kallade baby boomers:en, själva orsaken till klimatkrisen. Köttberget av egoistiska, välmående individualister som flyger världen över flera gånger per år, tycker sig behöva en SUV för att åka och handla och me too:ades på löpande band i förfjol. De kommer nog tyvärr inte smaka så gott, förmodligen rätt segt, men man kommer att känna sig sådär härligt förnumstig när man äter dem. Som när man äter någon obskyr styckdetalj med den självgoda insikten att man “tar tillvara på hela djuret”.
Själv är jag sedan 20 år tillbaka herbivor och kommer inte att delta i festen. Men jag stödjer helhjärtat alla som drar sitt strå till stacken och äter upp en medmänniska. För klimatet, jorden och framtiden!
Högaktningsfullt,
Rojin Pertow, chefredaktör Galago
Saxat ur:
