4 juni, 2026 Okategoriserade
Den hyllade fransk-iranska serietecknaren och filmregissören Marjane Satrapi blev 56 år gammal. Hennes Persepolis är ett portalverk inom seriekonsten. "Hela Persepolis kan betraktas som en enda protest mot mullornas skräckvälde i landet", skriver Rojin Pertow.
"Det här är jag när jag var tio år. Det var 1980." Bilden visar en flicka med missnöjd uppsyn iförd hijab. De till synes enkla svartvita penndragen som utgör den första serierutan växer sedan, genom hela boken expanderar bilderna till att omfatta ett helt universum centrerat kring historien om en av världens äldsta civilisationer, Iran.
Marjane Satrapi har avlidit. Serietecknaren, konstnären, författaren och regissören som gav oss Persepolis, i dag ett standardverk inom den alternativa seriekonsten. Första delen av det som skulle bli Persepolis fyra delar gavs ut år 2000 av det legendariska franska serieförlaget L'Association. Det dröjde därefter inte längre förrän Galago gav ut volymerna på svenska i översättning av Gabriella Theiler. Sedan dess har Persepolis utkommit i flera svenska nyutgåvor, den senaste så sent som 2023 med hårda, röda pärmar och ett förord av journalisten och författaren Shora Esmailian.
Persepolis har förmågan att vara ständigt aktuell. Tyvärr, eftersom det skvallrar om att tillståndet i världen, framför allt i Iran, har varit i stort sett oförändrat sedan Marjane Satrapis tid i det sargade landet. Men Persepolis handlar inte bara om Iran – medan landets historia utgör bakgrunden så växer flickan Marjane upp. Först till tonåring, sedan ung kvinna. Romanen skildrar ett vuxenblivande i skuggan av ett hemlands omdaning. Att vara en persisk punkare i Wien. Att tillhöra en familj av Teheran-intellektuella, en välmående medelklassfamilj med fötterna stadigt stående i marxistisk mylla.
I Persepolis briljerar Marjane Satrapi inte bara som berättare utan också som konstnär. Pilliga, komplicerade kompositioner inspirerade av klassiskt persiskt miniatyrmåleri samsas med illustrationer som minner om mästare som Francisco de Goya, Max Ernst och Otto Dix. Marjane Satrapi tog in i stort sett hela konsthistorien i sitt serieskapande, men hon återvände alltid till Iran som alltings början. Iransk konst har historiskt varit präglad av sirliga, sinnliga ornament, detaljrika religiösa scener och komplex mosaik. Irans historia är omfångsrik och kastar långa skuggor över västvärldens koloniala ambitioner. Den iranska diasporan gör sig hörd över hela världen. En civilisation som vägrar vara tyst och kuvad av krig och religiös fundamentalism.
Marjane Satrapis röst tystnade heller aldrig, när det kom till Iran. Hela Persepolis kan betraktas som en enda protest mot mullornas skräckvälde i landet. I fjol nobbade hon den franska hederslegionen för att hon ansåg att Frankrike hycklar i sin inställning till Iran. När Jina Mahsa Amini dödades av den iranska polisen i Teheran 2022 för brottet att hennes slöja satt lite snett medverkade Marjane Satrapi i antologin Femme, vie, liberté (2024, utgiven på svenska 2026 som Kvinna, liv, frihet) trots att hon sedan länge slutat betrakta sig som serietecknare.
För trots den monumentala inverkan Persepolis haft på den moderna, alternativa seriekonsten så var Marjane Satrapi under den senare delen av sitt liv främst verksam som filmregissör. Bland annat låg hon bakom filmen Marie Curie: Pionjär. Geni. Rebell (2019) om Marie Curies liv och forskning, vilken ledde fram till att hon 1903 blev den första kvinnliga Nobelpristagaren någonsin.
På Galago tog vi chockade emot beskedet om att Marjane Satrapi har gått ur tiden vid 56 års ålder. Enligt familjen dog hon av sorg till följd av att hennes svenske make Mattias Ripa gick bort för ett drygt år sedan. Få serieromaner har haft en så stor inverkan på genren i stort som Persepolis har haft. Vi minns Marjane Satrapi som en konstnär med stort patos och integritet. Hon efterlämnar en serievärld i sorg.
Rojin Pertow, (föräldraledig) chefredaktör för Galago
Saxat ur:
