Har din själ råd att vara utan kultur?

6 maj, 2025  Okategoriserade

Och andra funderingar du kommer att behöva konfronteras med om regeringens kulturbudget fortsätter att utvecklas som den gör.

Senast idag släppte fackförbundet DIK en rapport om den usla arbetssituationen som råder på landets museum till följd av svältbudget. Hur landet ligger i frågan om litteratur och tidskrifter vet du säkert redan (mycket dåligt). Kulturministerns syn på filmkonsten framfördes med all önskvärd tydlighet tidigare i år under hennes famösa tal på Göteborgs filmfestival. Fria teaterscener kämpar med näbbar och klor för sin överlevnad. Marknadsvänner invänder gärna med frågan "ska inte kulturen kunna bära sig själv då?". Om så få vill betala för det, har det då något existensberättigande? För mig är svaret självklart ett rungande "JA!". Kultur är inte kommers i första hand. Den bidrar med värden som är omätbara. Som känslan av sammanhang, inkludering i samhället, kontakt med det som gör oss till människor och skiljer oss från djuren (spoiler: det är inte marknadens osynliga hand som gör det). Vi är något mer än summan av våra inköp. Vi är tänkare, drömmare, sökare. Saker betyder något för oss.

Bla bla bla. Men det besvarar inte frågan egentligen. Om ingen vill betala för att ta del av viss kultur, behövs den då? Ett svar är ja, om vi också ska kunna få fram kultur som folk faktiskt vill betala för. För varje Kent, Håkan Hellström och Kite går det hundratals småband som repat i samma studieförbundsägda replokaler runtom i landet. Varje Ernst Billgren eller Kristina Lugn har inspirerats på konstmuseum eller skolbibliotek. Våra Ruben Östlund:ar har fått stora filmupplevelser på biografer. Och så vidare. Ett annat argument man kan dra till med är att det faktiskt inte bara är kulturen som inte bär sig själv. Både banker och storföretag har fått allmosor av staten närhelst affärerna gått dåligt. Helt enkelt för att man anser att värdet av att de ska finnas kvar är större än kostnaden för att upprätthålla dem. Tycka vad man vill om den saken, men varför skulle detsamma inte gälla just kultur?

Man anar att det är någonting annat som motiverar angreppet på kulturen, något mer ideologiskt. Det kan man se i otaliga borgerliga politikers hanterande av frågan de senaste åren. Ett känt exempel är Norrköpingsmoderaten Sophia Jarl som 2023 lade ner kulturförvaltningen i Norrköping med hänvisningar till en "bortskämd kulturelit". Man kan bara spekulera i vad denna antagonism mot kulturen beror på. Kan det vara för att det tenderar att vara politiskt vänstersinnade som uppvärderar kulturen, och därför sätter man sig automatiskt i opposition? Det går i så fall på tvärs mot den gamla borgerlighetens bildningsideal. Eller är man helt enkelt inte lika övertygad om allt det där fina kulturen ger? Det skulle vara förödande för vårt samhälle som det ser ut idag om Swedbank gick i kånken, men kanske inte så farligt om Etnografiska museet gör det? Men utarmande av kulturen leder oundvikligen till rådvillhet i den kulturella identiteten som svensk, någonting inte minst Sverigedemokraterna intresserat sig väldigt för. Författaren Peter Pomerantsev skrev i Dagens Nyheter i oktober 2024 att ett av sätten väst kan stå emot och rusta mot Ryssland är att använda kulturen för att ena, underlätta motstånd och stå pall mot aggressioner. 

Kulturen ger inte omedelbara, mätbara resultat på samhällsnivå. Kanske är det där skon klämmer. Nyttan ses inte så tillfredsställande direkt. Samtidigt sysselsätter den tusentals människor till (ofta skamligt) låga löner och "flexibla" villkor. Sådant brukar ju borgerligheten ändå gilla. Nå, mysteriet med deras fientlighet kvarstår.

Det är svårt att behålla en läsares uppmärksamhet såhär länge, så stort tack till dig som tagit dig hit. Den existentiella förvirring som kommer krypande efter en dags konsumerande av snabba klipp, rubriker och inlägg stillas bäst med det långsammare, mer eftertänksamma och hopplöst omoderna. Kulturtidskriften är en av de kulturyttringar som skänker detta andrum i en allt snabbare accelererande tid. Kan den bära sig själv? Nja. Men Galago bärs till allra största del av prenumeranter som tycker det är en bra tidning. Drömmen är att tidningen ska kunna finnas till på bara det mandatet. För så länge vi inte kan mötas med den kulturfientliga politiken som förs, måste vi sikta på att kunna bära oss själva. Än är vi inte där. Kulturtidskriftstödet har redan skurits ned med 10% för oss och om det fortsätter så kommer Galago helt enkelt inte att kunna finnas till på samma sätt som idag. Så vi behöver dig som prenumerant. På grund av allt det här, eller bara på grund av att du tycker det är kul med serier. Prenumerera, eller tipsa en kompis om att göra det. Det kommer att vara värt det, lovar.

Rojin Pertow
Chefredaktör Galago

Illustration: Pelle Forshed. Ur serieromanen Club Lonely. Bra bok! KÖP DEN!