17 september, 2024 Okategoriserade
Tommy Sundvall är aktuell med Folkbokförd i rännstenen där John, Morris och Hunter åter försöker slå sig fram genom prekariatets djungel.
– En svensk arbetsplats är inte helt olik den dystopiska värld som målas upp i 1984, säger Tommy till Galago.
Hej Tommy! John och Morris är tillbaka! Hur går det för dem?
Det går lika illa som vanligt, även fast de har goda intentioner om att sköta sina jobb och uppnå någon form av normalitet så är det snudd på omöjligt. Man kan säga att det nu går lite sämre än vad de själva kunnat föreställa sig. Mer än så avslöjar jag inte!
De jobbar hela tiden, men vad är det egentligen för typ av arbete som du berättar om?
I den här boken fokuserar jag på sådant som vi inte ser som arbete, men som faktiskt är arbete. I förra boken låg fokuset på den framväxande gigekonomin och jag ville inte upprepa mig i den här boken, så i stället utforskar jag samhällstjänst, Norge-resor och (välvilligt tolkat) rollen som god man. Det blir givetvis en passage med ett klassiskt gigjobb också. Jag tycker det är intressant att många gör den uppdelningen om vad som är arbete och inte, när det i slutändan är samma sak i praktiken. Många jag pratade med när jag gjorde "Hur landet ligger" hade svårt att identifiera sig med att de for till Norge för att arbeta, de pratade mer om att "jag åker till Norge för att tjäna pengar".
Demokrati är som en helig graal i västvärlden, samtidigt är arbetsplatser ganska långt från demokratiska. Vad säger du om det?
Det här har jag alltid tyckt varit otroligt intressant, vi kräver inflytande, medbestämmande och insyn i allt möjligt, alla aspekter av livet - förutom på arbetsplatsen. Där accepterar vi diktatur utan att tveka. Någon i toppen bestämmer över oss alla, men som inte är vald av oss att leda verksamheten. Vi väljer inte våra mellanchefer, avdelningschefer, personalchefer och så vidare. Sen sitter de och tjänar massor av pengar på vårt arbete och vi själva har relativt lite att sätta emot om vi inte vill bli av med jobbet. En svensk arbetsplats är inte helt olik den dystopiska värld som målas upp i 1984 egentligen. Jag tycker det vore sunt att fler börjar ifrågasätta den normen, vi säljer vårt arbete varje dag och får smulor i utbyte. Många skriver under "lojalitetskontrakt" på att inte tala illa om sin arbetsköpare, får tillsägelser om man ifrågasätter för mycket och så vidare.
Om man föreställer sig John, Morris och Hunter i en socialistisk utopi istället för i prekariatets diktatur, vad tror du de skulle sysselsätta sig med då?
Haha! jag tror att Hunter hade haft det svårt, hela hans existens bygger ju på att det finns orättvisa system som man kan hacka, kringgå eller lura. John hade nog varit full sju dagar i veckan och härjat runt när han slipper någonting (jobbet) att förhålla sig till. Morris är nog den som hade klarat det bäst, han kanske hade suttit och ritat serier om någon stackare i Ångermanland som jobbar på en mack?
I Folkbokförd i rännstenen får vi veta litegrand om deras bakgrund och barndom, berätta!
Jaa, jag har behövt omvärdera det där. I början skulle ju Morris och John bara vara verktyg för att berätta en historia, ganska opersonliga och lätta att tillskriva känslor och egenskaper. Hunter skulle inte ens vara med mer än i slutet av ”Voijägarna” där han behövs för att lösa upp knutar. Hans namn är ju ett skämt i sig, han presenterade sig som "Hunter, Voi Hunter". I ”Dödgrävarna” får vi veta hans riktiga namn men inte mer än så. Jag har tänkt mycket och börjat nysta i deras bakgrunder, hur de träffades och vad de har för trauman och problem som kan förklara en del i varför deras liv ser ut som de gör. Just nu sitter jag faktiskt och skriver hela deras bakgrundshistorier och liv. Man får en smygtitt på det i "Folkbokförd i rännstenen" där det i en passage avslöjas att Morris var mobbad av Johns gäng, John gick emellan och blev sen utfryst av gänget. Man får även veta att John inte har någon kontakt med sina föräldrar. Jag har tänkt utveckla och gå på djupet med det framöver, just för att jag vill att man ska läsa det och sedan läsa om de två första böckerna med den här informationen i bakhuvudet, skapa en så kallad "aha"-upplevelse. Varför är dom som dom är? Jo, det beror på det och det och det, ungefär.
Vad blir nästa bok?
Nu blir det paus med John och Morris, för jag håller på teckna en självbiografisk bok (det blir en form av KBT: Jag är väldigt obekväm med självbiografiska serier, i alla fall om mitt liv. För så spännande är jag ju inte) och det kommer kretsa kring jobbet på macken. Matilda Josephsons bok Mjölk och människor (om att jobba i matvarubutik) satte sig så djupt så jag bestämde mig för att jag ska rita en bok om macken. Det finns för mycket stollar, knäppisar, hyfsat normala, konstiga och gränslösa kunder så mitt problem är snarare att inte ta med precis ALLT, för då blir det för mycket att ta in. En bensinstation är en väldigt speciell arbetsplats och det är det jag hoppas kunna förmedla. Samtidigt som det så har jag påbörjat den tredje och avslutande delen i "Skitjobb-triologin” med John och Morris. Det blir en ny typ av arbete som skildras och vi kommer få krypa in under skinnet på karaktärerna. Men det är några år fram i tiden innan den är redo att visa upp.
Folkbokförd i rännstenen finns ute nu! Köp till exempel här!
Foto på Tommy: Maria Mäki
Kolla in:
