16 september, 2024 Okategoriserade
Senaste numret av Galago har tema FYSIK! Kungliga Vetenskapsakademien har sedan 1901 delat ut Nobelpriset i fysik. Uppenbarligen kan man därmed tävla i fysik, så vi går ett steg längre och bjussar på en topplista över de fem främsta fysikpristagarna genom tiderna.
Eftersom vi själva inte är smarta nog att sovra mellan modeller och principer, effekter och diffraktion, spridning och strålning, bad vi Anna Davour, fysiker, vetenskapsjournalist och astronomi och fysik-redaktör på Forskning & Framsteg om hjälp.
5. Mystiska strålar: Wilhelm Röntgen, 1901
Det första Nobelpriset i fysik gick till Wilhelm Röntgen. Han hade upptäckt en okänd sorts strålar som kunde lysa rakt igenom många material. Han kallade dem för X-strålar (X-Strahlen), där X står för okänd.
Ett par år senare gick priset till Marie och Pierre Curie tillsammans Henri Bequerel för deras studier av radioaktivitet. Den strålning som uppstod i det sammanhanget var också av okänd natur.
Vi ser spår av den tidens fascination för strålning i äldre science fiction-berättelser där det finns krympstrålar, dragstrålar, strålar som förstenar folk och så vidare.
4. Teori och kontrovers: Albert Einstein, 1921
Albert Einstein var superkändis och geniförklarad för sina relativitetsteorier redan kring 1920. Men det var inte dem han fick pris för.
Den speciella relativitetsteorin beskriver rörelse och energi. Den allmänna relativitetsteorin beskriver gravitationen och rumtidens krökning. De här idéerna var teoretiska och svåra att ta till sig och de experimentella beläggen inte särskilt starka. I Kungliga Vetenskapsakademien föredrog många fysik baserad på noggranna experiment. Samtidigt insåg man Einsteins betydelse, och det hade varit konstigt att inte belöna honom alls. Därför fick han priset för sin förklaring av hur ljus kan slå loss elektroner från ett material, något som kallas för den fotoelektriska effekten.
3. Magiska tal: Maria Goeppert-Mayer, 1963
Fysikern Maria Goeppert-Mayer undrade över atomkärnans ”magiska tal”. Kärnor med vissa antal av protoner respektive neutroner var mer stabila än andra. Hon lade fram en modell där atomkärnan är uppbyggd i skal, lite som en lök, som bestämdes av de magiska talen. Det gjorde atomkärnan mer begriplig och gav henne Nobelpriset.
Maria Goeppert-Mayer gjorde mycket av sin forskning oavlönad. Hon var gift med en annan forskare, Joseph Mayer, och många universitet hade regler som gjorde att det inte gick att anställa båda makarna i ett par. Maken stöttade att hon forskade ändå. Paret umgicks med många kända forskare, och var kända för sina fester. Efter Maria Goeppert-Mayer dröjde det 55 år innan en kvinna fick Nobelpris i fysik igen.
2. Vardagsljus: Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura, 2014
Många upptäckter inom fysik kan tyckas långt från vanliga människors vardag. De flesta som hörde talas om Nobelpriset 2014 kunde däremot säga att de redan använde sig av det som de prisbelönade forskarna hade gjort.
De utvecklade nämligen en teknik för att tillverka lysdioder (LED) med blått ljus. Tidigare fanns det röda och gröna lysdioder. När de kunde kombineras med blå blev det möjligt att göra LED-lampor som lyser vitt – eller med andra nyanser. På så vis kan vi få energisnåla lampor.
1. En kosmisk upptäckt och inte fågelbajs!: Arno Penzias och Robert Wilson, 1978
Arno Penzias och Robert Wilson arbetade 1964 med att utveckla en antenn för experiment med satellitkommunikation och radioastronomi. De stördes av ett ihållande brus från alla riktningar på himlen, som de först tog för ett instrumentproblem. De testade bland annat att rengöra antennen från ett vitt så kallat dielektriskt material som ansamlats – bajs från duvor – utan att bli av med bruset.
Till slut fick de hjälp av några teoretiska fysiker som förstod att det rörde sig om bakgrundsstrålning från universums heta och sammanpressade barndom, det vi brukar kalla Big Bang. 14 år senare fick de Nobelpriset för sin upptäckt.
Hedersomnämnande: Nobelmedaljerna som räddades undan nazisterna
I april 1940 ockuperades Danmark av Tyskland. Den berömde danske fysikern Niels Bohr visste att han måste agera snabbt, för han hade fått två Nobelmedaljer från fysikpristagarna Max von Laue och James Franck att ta hand om. Under nazisterna var det dödsstraff på att föra ut guld ur landet. Niels Bohr diskuterade problemet med kemisten George de Hevesy, och de förkastade idén att gräva ned medaljerna. I stället föreslog de Hevesy kungsvatten, en blandning av salpetersyra och saltsyra som är det enda som kan lösa upp guld. När nazisterna finkammade Niels Bohr-institutet förvarades guldet helt öppet men osynligt i en syralösning, och ingen misstänkte något. Efter kriget kunde guldet utvinnas igen och medaljerna gjutas om.
Niels Bohrs egen Nobelmedalj (från 1922) då? Den hade han sålt tidigare samma år till förmån för Finlandshjälpen.
Text: Anna Davour
Illustration: Cecilia Vårhed
Saxat ur:
