
24 januari, 2024 Okategoriserade
Matilda Josephsons serieroman Mjölk och människor är en serie kärleksfulla och humoristiska skildringar av alla de udda typer som dagligen passerar kassan i en matvaruaffär. För Galago berättar Matilda om sin verkliga debutroman, sina egna favoritkaraktärer och om hur lojal man egentligen borde vara mot sin arbetsplats.
En mataffär är så mycket mer än bara den plats där du handlar din mat, det visar Matilda Josephson med sina vittnesmål från kassan i boken Mjölk och människor. Det är en plats där alla människor, vanlisar så väl som udda typer, måste möta varandra. Ett rum för såväl rutiner som för kriser, för tragedi som komedi. Huvudkaraktären, Matilda, jobbar liksom verklighetens dito bakom kassan i en matbutik där hon hela tiden måste navigera mellan kollegor och kunder, vilka alla skildras i boken med lika delar humor och empati.
– Mataffären är ett så lättjobbat universum, det var nog därför det gick bättre än med den första boken, säger Matilda.
Den första boken, ja. Trots att Mjölk och människor är det första av Matilda Josephson som når bokhandeln, så är det inte första gången som hon påbörjar en serieroman. I en passage ur Mjölk och människor pratar serie-Matilda motvilligt med sina kollegor om en seriebok hon arbetar med. ”Den handlar om mig i gymnasiet.” skriver hon i boken, ”Tyvärr handlar den också nästan uteslutande om min fitta. Förlagen är måttligt intresserade.”.
– Det finns säkert 150 sidor av den som ligger i en låda någonstans, berättar verklighetens Matilda nu för mig.
– När jag började tänkte jag ”Om jag gör en sida om dagen i 200 dagar så har jag en bok på 200 sidor, perfekt!”. Jag trodde verkligen att det skulle vara superenkelt att göra en bok men plötsligt hade det gått flera år och jag hade börjat hata den så mycket att det gjorde fysiskt ont att rita den, så jag gav upp till slut. Efter ett tag började jag göra små korta serier från mitt jobb som kassörska för att hitta tillbaka till skaparglädjen igen. Jag skickade dem till Galago och till slut blev det den här boken.
Matilda har gått Serieskolan i Malmö och varit publicerad i tidningen Galago flera gånger. Hon har dessutom skrivit poesi och uppträtt på poesiscenen AKT UNG. På frågan varför de här historierna blev just serier svarar hon:
– Det här projektet spelades upp som serierutor i mitt huvud, då var det självklart att det skulle bli en seriebok och inte till exempel dikter.
Matilda menar dessutom att det beror på att seriemedlet är så bra på att förvalta innehåll.
– Trots att serier handlar mycket om form så kan formen se ut som skit och ändå lyckas förmedla det där som spelades upp i ens huvud från början. När jag försöker mig på andra konstformer tycker jag ofta att allt jag ville säga går förlorat i brist på teknik… Men det kanske bara är ett krångligt sätt att säga att jag inte kan göra något annat än serier.
Trots att Mjölk och människor är en självbiografisk serieroman så handlar den minst lika mycket om alla andra människor som rör sig i butiken som den handlar om Matilda. Karaktärer som Leona, Pionkvinnan och Klas, skildras alla samtidigt med humor och med stor medkänsla; Matilda Josephson är hela tiden lojal mot sina karaktärer. Den enda kund som egentligen skildras med förakt är en helt vanlig hipsterpappa med ett barn i babybjörn som skäller på Matilda i kassan. Allt för att hon inte tillrättavisat en annan kund som går runt med byxorna på halvstång och fittan ute för allmän beskådan. Varför blir just han ett sådant hatobjekt, frågar jag?
– För att han föraktade henne först! Jag tror att serie-Matilda kände sig hotad av honom när han skällde på henne, på ett annat sätt än av de andra karaktärerna, just för att han är så normal. Efter att jag gjort den serien kände jag dock att berättarrösten blev lite manipulativ och tonade ner den till nästa serie. Jag ville hellre att läsaren skulle få avgöra om någon var värd att förakta, än att Matildas projektioner skulle ställa sig mellan läsaren och karaktären, säger hon.
En av de karaktärer som kanske inte är så särskilt normal är hon som kallas Känslan. Känslan är en person som kastas mellan jovialiskt hopp och avgrundsångest och hennes tragikomiska osäkerheter liksom darrar ut från seriesidorna. Hon är kanske min personliga favorit. Matilda Josephsons favorit ifrån persongalleriet är i stället Linda, en principfast och käck kollega som inleder hela boken.
– I verkligheten hade jag tyckt att hon var jättejobbig, mycket mer än den där pappan med en bebis, men som hennes skapare älskar jag henne, för att jag får gå in i en karaktär som vet precis vad hon tycker om precis allt, som vet vad som är rätt och sant. För mig är det verkligen ren vila att rita henne. Annars är det precis samma här, Känslan, för att hon verkligen har glömt bort på vilket sätt hon är vacker.
Det där med kollegor som vet vad som är rätt och sant är också en konflikt som ekar genom hela Mjölk och människor. Jag berättar för Matilda att det är en inställning som jag, utan att ha jobbat just i matbutik, kan känna igen mig i: att man själv gör de uppgifter som förväntas av en, och försöker vara trevlig på kuppen, men att det alltid finns vissa som behandlar arbetsplatsen nästan som något heligt.
– Linda är ju verkligen en sådan som du beskriver, någon som tror att reglerna är skrivna av en Gud som kommer straffa den som inte följer dem. Sådana personer borde bry sig lite mindre tycker jag. Samtidigt känner jag alltid att de fattat något om livet som inte jag har fattat. De är så bra på meningsskapande typ? Jag hade inte haft något problem med Linda-typen om det inte vore för att deras sätt bara funkar för dem om alla andra gör likadant. Annars drar man undan mattan av mening för dem och de blir rädda och förvirrade. Deras lojalitet med arbetsplatsen är mer en konsekvens av den rädslan än en drivkraft i sig.
Hur lojal borde man vara mot sin arbetsplats?
– Man borde nog inte vara lojal med något eller någon, däremot uppstår det lojalitet om människor tror gott om varandra.
Matilda Josephsons debutbok Mjölk och människor finns att köpa nu.
Carl Björkenborn är praktikant på Galago
carl@ordfrontforlag.se
Serietecknaren Sara Granér är första mottagare av stipendiet “Löken!”. Stipendiet på 300 000 kronor kommer att delas ut årligen till en medlem inom Svenska Tecknare och är framåtsyftande. Granér får stipendiet för att kunna slutföra den serieroman som kommer ut på Galago nästa år.
Läs mer »
Sanna Kullin debuterar med serieromanen Göteborgssyndromet. En bok om förälskelse, Göteborg, pandemi och terapi.
– Det finns en sentimental dimma över Göteborg som jag alltid gillat, säger hon.
Läs mer »
Äntligen dags för Fabian Göransons nya äventyr: Klara – Tvättbjörnarnas stad! Sanna Kullin gör en stilsäker debut med Göteborgssyndromet. Linda Spåman tecknar Ett år av apokalyptiskt tänkande och Steve Nyberg och Max Hebert berättar en sann mordhistoria i Tre män funna mördade i Klippan.
Läs mer »
En stilla septembermorgon 1999 hittas tre män mördade i ett naturområde i utkanten av skånska Klippan. De har alla tre skjutits på nära håll. Några dagar senare grips den lokale musikentreprenören Ricard, han döms mot sitt nekande för morden. I denna dokumentära serieroman berättar deras närstående om livet före och efter det som hände. Det är en bok om kärlek, förtvivlan, hat, sorg och att leva vidare. Utkommer 29 april.
Ett år av apokalyptiskt tänkande är en mörk komedi, en tragikomisk feelbad som i expressiva bilder pratar om döden, livet, kärlek och såriga relationer. Men framför allt handlar den om att själv få välja hur livet ska sluta.
Utkommer 3 april. Recensionsdag 14 april.
Spåman har en säregen, skissartad, färgstark och uttrycksfull stil som passar berättelsen perfekt. Detta är utan tvekan Spåmans bästa bok hitintills; personlig, konstnärlig och drabbande. Helhetsbetyg: 5
Fredrik Strömberg i BTJ 8/2025
Göteborgssyndromet är en serieroman om att glömma bort hela sitt liv till förmån för en fantasi. Med stor humor och underbart svängiga 70-talsdoftande bilder tecknar debuterande Sanna Kullin både en bild av Göteborg och av att famla omkring i livet som 20-någonting. Utkommer 24 januari. Recensionsdag 29 januari.
Sanna Kullin från Landvetter lyckas verkligen förvalta serieromanens möjligheter att berätta i bilder och inte bara fläska på med för mycket text – och jobbar också bra med just dialoger och klipp. Som en film zoomar den in och ut ur olika scener och stämningar. Och staden Göteborg, med dess många välkända och emblematiska miljöer, spelar alltså en framträdande roll.
Jenny Högström i Göteborgs-Posten
Rojin Pertow, chefredaktör Stortorget 1, 111 29 Stockholm Mail: rojin[at]ordfrontforlag.se
Sofia Olsson, förläggare Stortorget 1, 111 29 Stockholm Telefon: 0704-10 20 86 mån-tors kl 9-15 Mail: sofiao[at]ordfrontforlag.se
International rights Alessandra Sternfeld, AM Book Mail: alessandra[at]am-book.com
Prenumerationsärenden Nätverkstan Ekonomitjänst galago@natverkstan.net Telefon: 031-743 99 05 (tis-ons kl. 9-12)