26 oktober, 2022 Okategoriserade
Rojin Pertow om mordet på Jina Amini, serieromanen Persepolis och om att göra mamma besviken.
Ur Galago #154.

Jag har haft samma bakgrund på min telefon i säkert 6-7 år nu. Det är en illustration från Marjane Satrapis moderna klassiker Persepolis. En gång när jag bytte från iphone till android hamnade klockan liksom mitt i bilden så man inte såg tiden så bra. Då vart jag tvungen att redigera den lite så att jag kunde fortsätta ha den som bakgrund. Jag älskar den där bilden och boken den kommer ifrån.
Jag har tänkt mycket på Persepolis på sistone. Från mitten av 80-talet då mina föräldrar flydde från Iran har de inte kunnat åka tillbaka eftersom de är politiska flyktingar, efterlysta av regimen. De har gärna velat åka kan jag tänka mig men de pratade inte så ofta om det. Fram tills nyligen, då jag var hemma hos mamma på söndagsmiddag. “Varför delar du ingenting om det som händer i Iran?” frågade hon mig då. Eller hon sa det inte sådär neutralt, hon sa mer någonting i stil med “hur kommer det sig att du och dina kumpaner inte skriver någonting om Iran!?” Mina “kumpaner” i detta avseende syftar på jag med flera som skriver i vänsterpressen typ. Jag bräkte impotent “jag tror inte på sociala medier-aktivism” och såg i realtid hur min mor i tanken gjorde mig arvslös.
Formellt finns det inga hinder för mig och mina två systrar att besöka Iran eftersom vi bara har svenska pass. Men vi har vår pappas efternamn, vilket i praktiken skulle innebära att vi blir stoppade och förhörda av säkerhetspolisen redan på flygplatsen, kvarhållna i kanske fem dygn och sedan nekade att komma in i landet på något svepskäl. Administrationen i Iran är genomrutten av korruption. En bekant berättade förra sommaren om hur hon var på drogtäta fester i lyxiga mansions i Teheran utan att någon var orolig för sharialagar. Om sedlighetspolisen kom förbi räckte det tydligen att sticka åt dem en €5-sedel. Det som hade förvånat henne mest var att det hade räckt med så lite pengar.
Den 16 september i år arresterades en kurdisk kvinna vid namn Jina Amini i Teheran (hennes persiska namn var Mahsa Amini) för brottet att hennes slöja var för löst knuten. Hon togs till häktet där hon misshandlades till döds av polisen. Sjukhuset hon fördes till la ut ett inlägg på instagram där man konstaterade att Jina var hjärndöd redan innan ambulansen anlänt till sjukhuset. Inlägget raderades snabbt. Detta utlöste en protestvåg mot vilken den iranska regimen svarat såsom är brukligt för skrupelfria skurkstater: nedstängning av internet, världsfrånvända tv-sändningar, alternativa narrativ som är förolämpande uppenbart lögner osv. Efter Jinas död har flera demonstranter dödats av polisen. Vissa av dem har varit barn, 16-17 år.
I dagarna la jag ut några bilder från Persepolis på instagram. Huvudpersonen Marji skickas till Europa av sin familj när hennes släktingar börjar avrättas och försvinna under mystiska omständigheter i händerna på iranska regimen, ungefär i mitten av 80-talet. Min mamma blev glad. Hon hoppas att det är en revolution på gång. På 80-talet var hon peshmergasoldat som stred mot iranska regimstyrkor och nu, för första gången på 37 år, kanske hon får se solen gå upp över Zagrosbergen igen. “Jin, jiyan, azadi” är ett kurdiskt slagord som använts mycket i protesterna efter Jinas död. Det betyder “kvinnan, livet, frihet”.
Linda Spåman har designat årets Galagotröja och berättar här om sin kärlek till skelett och mörk komedi.
Läs mer »
Mats Jonsson återvänder till sitt 90-tal, och granskar det med kritisk blick. Cecilia Vårheds toxiska kompisgäng återförenas och ger sig ut på en vansinnig biltur och Johan Wanloo försöker leva ett mer spännande liv. Dessutom: väggkalendrar av Sanna Kullin och Anneli Furmark.
Läs mer »
Sanna Kullins Göteborgssyndromet, Steve Nyberg och Max Heberts Tre män funna mördade i Klippan och Linda Spåmans Ett år av apokalyptiskt tänkande är alla nominerade i kategorin 2025 års bästa serieroman!
Läs mer »
Pjäsversionen av Mats Jonssons Augustnominerade serieroman När vi var samer sattes upp på Västerbottensteatern 2024. Boken dramatiserades av Tora von Platen och översattes till umesamiska av Henrik Barruk. Guh lejmeh sámieh/När vi var samer innehåller förutom Tora von Platens manus, illustrationer av Mats Jonsson samt fotografier från föreställningen. Utkommer 25 maj.
Äntligen är Augustprisnominerade Alma Thörn tillbaka! I Everest berättar hon om småbarnsmamman Emma som sitter fast vid disk- och sopberg hemma, men drömmer om världens högsta berg. Utkommer 16 mars. Recensionsdag: 24 mars.
jag kan inte annat än älska hur Alma Thörn inte gör en halvhalt och vänder mot ett städat och lycklig slut, utan driver berättelsen rakt mot den verkliga katastrofen - superlojal med Emma, superlojalt med hennes besatthet efter att få leva helt.
Sara Meidell i Västerbottens-Kuriren
Den spännande uppföljaren till Augustprisade Klara – Tvättbjörnarnas stad. Klara och de andra i tvättbjörnsgänget bedriver en farlig tvåfrontskamp mot de läskiga Clownerna och mot de ännu värre Teknokraterna som förvandlar stadens fattiga kvarter till grus. Utkommer 11 mars. Recensionsdag 19 mars.
en närmast filmisk kärlek till det vilda, potentiellt samhällsomstörtande i att vara barn och att välja att gå sin egen väg. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Alexandra Sundqvist i DN
Anders Annikas, vik. chefredaktör Stortorget 1, 111 29 Stockholm. Mail: anders[at]ordfrontforlag.se
Sofia Olsson, förläggare Stortorget 1, 111 29 Stockholm. Telefon: 0704-10 20 86 mån-tors kl 9-15. Mail: sofiao[at]ordfrontforlag.se
International rights Alessandra Sternfeld, AM Book. Mail: alessandra[at]am-book.com
Prenumerationsärenden Nätverkstan Ekonomitjänst. Mail: galago[at]natverkstan.net. Telefon: 031-743 99 05 (tis-ons kl. 9-12)