15 augusti, 2022 Okategoriserade
Satirtecknaren Karin Z. Sunvisson om varför hon tog initiativ till "Tecknaruppropet MOMENT 2022 – mot kärnvapen och Nato". Texten publiceras i boken som samlar alla uppropets bilder och kommer ut på Galago i slutet av augusti.
Rysslands invasion av Ukraina hade fått krigsivrarna att vädra morgonluft. Redan dagen efter att invasionen inletts rusade Saabs aktier i höjden. Krig är bra för affärerna, inte minst för ett land som Sverige som byggt stora delar av sin industri runt vapentillverkning. Och nu skulle Sverige gå med i Nato. ”Det blir en mängd nya affärstillfällen”, förklarade Saabs VD öppenhjärtigt.
Public service reserverade bästa sändningstid för upphetsade experter från Försvarshögskolan. I princip oemotsagda och utan att förmå dölja sin förtjusning fick de presentera sina senaste rön om hur det moderna kriget ska föras.
Krigsakademikerna såg nu framför sig helt nya forskningsområden. Det är ju så sällan vi har krig i vårt närområde. Och möparna, de militärt överintresserade personerna som totalt dominerade debatten, kände att äntligen skulle de få vara med om något spännande. Och de ville inte höra på några invändningar från några tråkiga fredsaktivister eller kärnvapenmotståndare.
Sådan var stämningen våren 2022 när en tecknare bestämde sig för att ringa en annan för att prata om Nato.
Minnet sviker angående vem som gick med först, om det var Carl Krantz, Christer Themptander, Sahar Burhan, Robert Nyberg, Rebecka L. Manzuoli, eller Tzenko Stoyanov. I vilket fall fanns inte en tanke på att samla ihop 130 tecknare. Men från det att kärngruppen kommit samman växte uppropet liksom organiskt. Någon tipsade om en annan som tipsade om ytterligare andra. Det blev tydligt att det var någonting stort som satts i rullning.
Med få undantag ville de kontaktade tecknarna skriva under uppropet, och de flesta ville berätta ingående om varför. Vi var många som trodde oss ensamma i oviljan mot den växande militarismen och det fanns ett uppdämt behov av att få prata om vad som höll på att hända. Det var en stark känsla att upptäcka att det fanns en kollektiv strävan.
Många av Sveriges mest folkkära tecknare gick med. Jan Lööf svarade i telefon med en respektingivande baryton och mitt i natten en vecka senare damp hans Chrusjtjov och Erlander ner i mejlkorgen. Sven Nordqvist konstaterade kort att ”Någon atombomb vill man ju inte ha i skallen” och blixtsnabbt tecknade han sin briljant tidlösa bild om krigets moment 22, världar ifrån Pettson och Findus hemtrevliga kiv. Och Cecilia Torudd lät ”Ensamma mamman” få ge uttryck för den tysta klagan som så många bar på den här våren.
Bilderna är Tecknaruppropets styrka. De är en visualisering av vårt motstånd. De tusentals timmar av oavlönat arbete som ligger bakom bildsamlingen är beviset på att vi menar allvar.
Tecknaruppropet publicerades första gången i Aftonbladet den 21 april. Det togs emot med öppna armar av fredsrörelsen och med en märklig blandning av förvirring och bestörtning av Natoivrarna. Att någon av just deras favorittecknare kom ut som Natomotståndare skapade dissonans i deras militaristiskt tvärsäkra inre. Många verkade märkligt avväpnade, liksom värnlösa inför att plötsligt konfronteras med visuella argument i en verbalt hård och kategorisk debatt.
Andra, mer luttrade, konstaterade att det var ”det vanliga vänsterpacket men också ett par nya namn”. Säkert antecknades dessa nya namn noga i någon vän av ordnings hemliga lilla anteckningsbok. En överläkare från en mellanstor svensk stad hörde av sig och ville rada upp uppropets tecknare för arkebusering, eftersom vi var så dumma att vi inte fattade att vi var Putins nyttiga idioter. Vi är dock inte långsinta. Fast nog drar vi oss en aning för att gå till doktorn i sydöstra Sverige efter det förslaget.
Någon undrade spydigt ”Vad kommer härnäst – florister mot Nato?”. Det låter som en bra idé, replikerade Tecknaruppropet, liksom undersköterskor, förskolepedagoger, frisörer och murare mot Nato.
Veckorna gick och våren blev till sommar. I skrivande stund har MSB just gått ut med information om Nato riktat till barn. Där får den unga läsaren veta att Nato helst av allt vill att alla kärnvapen ska skrotas och att när Nato gick in i Bosnien, Kosovo, Afghanistan, Libyen och Irak så var det för att ”försöka få fred”.
I orwellsk anda beskriver Nato sina militära aktiviteter som humana, högteknologiska och moderna. Men krig kan aldrig bli moderna. För tusen år sedan liksom idag bygger krig på mänsklig anatomi. Krigets framgång räknas i bortsprängda lemmar, trasiga organ, blod och andetag som flyr människokroppar strax efter att de träffats av något av vapenindustrins senaste innovativa vapen. Hade Gerhard Nordström fortfarande funnits med oss hade han varit den första som fått förfrågan om att delta i Tecknaruppropet.
Sverige sålde under 2021 vapen för drygt 20 miljarder kronor. Nästan hälften av dem gick till diktaturer, däribland flera krigförande. Det är svenska vapen, bland andra, som trasar sönder människokroppar i Jemen, i ett krig som av FN har kallats världens största humanitära katastrof.
Det är inte en akademisk titel som behövs för att förstå vad krig är. Det är empati. Och kanske är det också fantasi som saknas våra styrande politiker. Fantasin att tänka sig sig en värld där vi inte återupprepar samma misstag gång på gång. Eller fantasi nog för att i den ljuva svenska vår då Natofrågan avgjordes förmå föreställa sig hur en kärnvapenvinter ter sig.
Men vi i Tecknaruppropet vill hjälpa våra styrande politiker. Därför ska de få ett varsitt exemplar av den här boken, och vi hoppas att de ska studera den noga. Den är nämligen full av intressanta uppslag att arbeta vidare med.
Detta mörka år har freden lidit nederlag efter nederlag. Mot S-kvinnornas och SSU:s vilja meddelande Socialdemokraterna att partiet skulle stödja en svensk Natoansökan. Att det var just partiets kvinno- och ungdomsförbund som sa nej är inte en slump. Det är kvinnor och unga som drabbas värst av krig och alltså har mest att förlora på ökade spänningar.
Som salt i såren kom sedan kohandeln med Erdoğan. Förfarandet i Natofrågan borde skrivas in i historien som ett av Sveriges mest pinsamma kapitel. Men det är som bekant vinnarna som skriver historien. Den som i framtiden vill skapa sig en bild av händelseförloppet genom tidens mediarapportering kommer att få intrycket att stödet för Nato var massivt.
Men det är här Tecknaruppropet kommer in. Ett stort antal representanter för en yrkeskår, på intet sätt en homogen massa utan med varierande bakgrund och politisk färg, gick ut i ett gemensamt NEJ till kärnvapen – NEJ till Nato.
Gjorde vi någon skillnad? Det får framtiden utvisa. Men våra bilder står som vittnesmål om att motståndet fanns, under ödesåret 2022.
Karin Z. Sunvisson
Satirtecknare och initiativtagare till Tecknaruppropet MOMENT 2022
Kolla in:
