22 april, 2022 Okategoriserade
Karolina Bångs sprillans nya serieroman är en kärlekshistoria om flersamhet, komplicerade relationer och nervkittlande förälskelser. För Galagos Elin Stjerngren berättar hon om inspirationen bakom historien, hur arbetsprocessen gick till och varför folk blir galna av att prata om otrohet.
I Himlastormande träffas Hedda och Ylva på orkestern och blir snabbt förälskade. Men Hedda lever i en flersam relation med Fanny och ska snart flytta ihop, medan Ylva lever i en monogam relation med Henrik. Trots det kan inte Hedda och Ylva låta bli varandra. Jag berättar för Karolina hur fäst jag blev vid bokens huvudkaraktärer och deras historia.
– Vad fint att höra! Jag tycker så mycket om att läsa sådana berättelser själv; där en verkligen känner med karaktärerna. Vissa av karaktärerna är inspirerade av kompisar eller sådana jag träffat och jag har hämtat stoff från egna erfarenheter av att vara himlastormande kär, minnen, dagböcker och annat.
Den som varit i Malmö känner igen sig i bokens miljöer. Platserna utspelar sig ofta i parker, på olika barer, i sängen, på cykelturer och inte minst på Heddas balkong.
– Det är mycket inspirerat av Malmö som kulturell och radikal plats: hus, gator, parker. Även om berättelsens stad inte uttalat är Malmö. Mycket är hittepå.
Karolina berättar att det är svårt att inte råka gå för nära befintliga personer eller relationer under processen - och att ständigt försöka hålla det fiktivt om vissa delar baseras på verkliga personer eller händelser. Att tänka på eventuella läsare är inte heller helt lätt.
– Jag upplever det som att folk som har normativa relationer ofta dömer ut andra typer av relationsskapande och gör det till att det alltid blir ”synd” om någon. Otrohet är extremt laddat har jag erfarit. Folk blir helt vilda när de pratar om det. Kanske för att tvåsamheten är ett fundament som folk hänger upp sin världsbild på. Det är intressant, svårt och lite hemskt.
Men själva hantverket har bara varit lätt och underbart. Förutom det här med att Hedda och Ylva spelar i en orkester. Musikinstrument är svåra att rita.
– Det ångrar jag att jag tog med, den där orkestern. Prova aldrig det!
Karolina förklarar att tecknandet inte bör se likadant ut, utan anpassas efter vad själva ämnet till berättelsen är. Ska det vara folkbildande, sexigt eller roligt ska det se ut på ett visst sätt.
– Det är väl kanske ett utmärkande drag i mitt berättande att jag brukar rita ganska olika. Mina roligare figurer är inte så sexiga. Det måste balanseras med vad för effekt en eftersträvar och tydlighet i vad berättelsen kräver. Berättelsen har sitt eget lill liv. Det är inte alltid jag som bestämmer.
Ett av bokens stora tema är just relationer i flersamhet. Vad innebär en flersam relation och hur hanterar alla inblandade situationen? I boken förklarar huvudkaraktären Hedda hur hon och hennes flickvän handskas med nya partners, eventuell svartsjuka och vilka gränser de har satt för varandra. Ylva lever monogamt med Henrik och blir tvungen att ställa sina känslor om otrohet, svartsjuka och det dåliga samvetet mot väggen.
– Berättelsen kommer av erfarenheter i min omgivning. Jag själv har också haft flersamma/relationsanarkistiska relationer i många många år och tycker om att dissekera romantik och kärleksrelationer på icke-normativa sätt. Till exempel genom en stark kärlekshistoria!
Hedda och Ylva har en kärleksfull men också komplicerad relation i boken. Jag frågar Karolina om hon tror att det finns ett behov hos läsarna av att känna igen sig i den här typen av kärlekshistorier.
– Jag tror att alla som har varit i en kärleksrelation mer eller mindre kan relatera. Antingen om man bara varit så där riktigt riktigt kär, eller så har man haft en relation med någon som är velig, eller varit med om något stort drama, trauma eller förhinder för hur fantastiskt allt eventuellt skulle kunna ha blivit. Behovet av att konsumera berättelser om komplicerad kärlek är väl lika gammalt som de gamla grekerna och något som aldrig går ur tiden tänker jag. Sen att få läsa om samma typ av relationer som en själv har är ju alltid härligt och ett synliggörande, representation liksom, men inget som är nödvändigt för identifikation. Inte för mig i alla fall!
Himlastormande är Karolinas första fiktiva relationsroman, hon har tidigare släppt Handboken, den queererotiska Cowgirls och självhjälpsboken Alternativet som kom ut 2013. Arbetet med att hitta på nya karaktärer var som att skapa sina egna låtsaskompisar - exakt samma känsla som när man var liten, menar hon. Jag frågar hur det känns att släppa en fjärde bok efter nio år.
– Som att det borde skett för längesen! Och jättejättekul. Jag känner mig mycket mer mogen och avslappnad än när de andra böckerna skulle släppas. Inte så ängslig och orolig för vad folk ska tycka. Att prata om verken tycker jag däremot är svårt och jobbigt. De står så mycket för sig själva. De är som egna individer.
Kolla in:
