50 nyanser av likes – Den sexiga massutmaningen

29 mars, 2017  Övrigt, Texter

Föga anade jag vad som skulle hända mig när jag föll överbord från min pappa, miljonärens, lyxkryssare och fiskades upp av en isländsk räktrålare. Plötsligt stod jag inför sju barbröstade oljade sjömän vars muskulösa majestät spelade i solen. De fick knappt plats i och verkade närmast spränga sig ut ur sina små, små badshorts vars sömmar fortfarande vann slaget mot sjöbjörnarnas sprängande skrev. Jag slets mellan prydhet och frestelse. Skulle jag välja att fortsätta mitt liv i svält eller skulle jag bejaka livet? En av de muntra matroserna gav mig ett bländvitt leende, det tatuerade torsots språk var tydligt. Jag hängav mig till köttets lustar och gav mig frivilligt till kroppens safter. Dom var sju - jag bara en. Det här skulle bli mitt livs massutmaning.
Döm om Galagoredaktionens förvåning när chefredaktör Klenell under gårdagen uppmärksammades om att han numer var ett kriterie för opartiskhet angående invandringskritiske Tino Sanandajis bok Massutmaning. I det här fallet handlade det om en recension skriven av Caspian Rehbinder vice ordförande i Centerstudenter.

En lajkad status = avvisad. Vem tror Sanandaji att han är? Aron Etzler? Diskussionen fortsatte en stund mellan Capsian, Caspar, Caspian och Sanandaji. Och om nu Capsian, Caspar och Caspian är vice ordförande i Centerstudenter, borde inte det vara en lite större anledning till att han inte är en "neutral betraktare" än en sketen like? Vi menar, säga vad man vill om Centerstudenter, rimligen är de för en gnutta mer invandring än Sanandaji.
Men så kom den första dramaturgiska vändningen.

Så mycket med det goda samtalet. För som det står i Bibeln:

Då visar det sig att Sanandaji inte bara är invandringskritisk nationalekonom och författare. Han är också manager.

Det fungerade tydligen bra för både Sanadaji - invandringskritikens svar på Malcom McLaren – och för Klenell. Han sålde böcker. Klenell blev berömd. Så är businessen i Rock n´Roll.
Men det kan ändå vara värt att lyfta lajkandets alldeles egna teodicéproblem här.

Och då får den här berättelsen en alldeles ny dramaturgisk och oväntad tvist. Möt den sexiga vändningen!

Självlikeandet. Med en förförelse lik Lambadan - den förbjudna dansen. En autoerotisk praktik. Det är den sensuelle Sanandaji som tittar fram.


Kärlek börjar ofta med bråk och nätgnabbande slutar tydligen allt som oftast i självbefläckelse.
Klenell är mer av en sensibel älskare och plockar upp Malena Ivarssons gamla onanitips från Fräcka Fredag.

Sanandaji däremot vill ta rejäla nappatag.

Alla har vi våra smaker. Här lämnade Sanandaji samtalet för att uppsöka en mer privat plats, kanske inte allt för långt från sin gymnastikpåse men bjöd ändå på en sista avskedspresent.

En like kan betyda så mycket. Plötsligt visade sig Tino Sanandaji vara en mycket erotisk varelse. Och det är något vi på Galagoredaktionen vill uppmuntra. Våren är här, låt syndens safter flöda!