Vill vi ha det som i Sovjet?

2 oktober, 2016  Okategoriserade

Det är dags för ännu en studie i medielogik med oss här på Galagos öppna medieinstitut. Idag ska vi fördjupa oss i följande tweet av Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi. Han konstaterar kort och gott föjande.

Vad vill han säga med detta? Har han via anekdotisk bevisföring kunnat påvisa att här i Sverige går åsiktskoridoren raka vägen till Gulag utan att passera gå? Beslutade sig högsta sovjet för att förbjuda bloggar på Nöjesguiden? Fick konspiratoriska Nazisttidningar en alldeles egen bokmässa i julklapp varje år av Brezjnev? Det är omöjligt att veta om vi inte helt enkelt kör tweeten genom en randomiser för att försöka förstå den utifrån om en helt annan människa hade sagt samma sak. Vi rekommenderar att tweeten läses högt med så kallad "löjlig röst" som är er tolkning av den kulturpersonlighet som approprierat Arpis tweet.
Nu kör vi igång.
Steg 1. Jimmie Åkesson.

Anekdotisk bevisföring av typen "Jag träffade en undersköterska som sa..." brukar ju normalt ha ungefär lika hög relevans i en partiledardebatt som argumentet "Jag och grabbarna har dragit lustgas i fem år nu, och vi har inte tagit någon skada av det". Men man riktigt kan ta på atmosfären av tung partiledardebatt när Åkesson lyfter det här argumentet. Jan Björklund sätter kaffet i halsen, Ebba Busch Thor försjunker in i djup bön, Annie Lööf begrundar Atlas Shrugged. Vänsterpartiet blir så förvirrade att de lämnar omedelbar walk over, är de för eller emot detta? Man är ju antingen emot åsiktskorridoren ELLER Sovjet. Inte för och emot båda två? Egor Putilov nickar och ler längst bak i plenisalen. Ett arbete väl utfört.
Steg 2. Slas

Egentligen mest med för att det är en behaglig röstimitation att vila stämbanden i. Men nog kan vi höra en berättelse om en liten pojke som gått från morfars hus genom en skog och över ett berg där han mött en kvinna som sagt just detta. Med Slas stämma får man en känsla av ett större djup, men också en känsla av lugn.
Steg 3. Leif GW Persson

Sveriges trovärdigaste man har talat. Han suger på glasögonbågen och tittar på Camilla Kwartof likt ett självgott sjölejon. Leif GW Persson är den enda som skulle kunna konstatera detta och det är sant i samma minut som det sägs. Kanske är det i samband med ett utlåtande om nya rön gällande Helenemannen, kanske är det när Englas mördare har ansökt om permission. Det spelar ingen roll när det sagts. Det spelar bara roll att det är GW som sagt det.
Steg 4. Ulf Lundell

Paranoia måste ju få vara lite sexigt också, och det blir det helt klart när sveriges främsta varghane tar de här orden i sin mun. Lärde känna en kvinna, jo jo, älskade med henne, och hon var mystisk, det fattar man ju. Sen grät hon och sa att "Samtalsklimatet var öppnare i Sovjet än i Sverige". Och det fattar man ju att hon kände med skuggan av Kivik Art Centre hängande över sig likt en jättelik staty av Stalin som pekar ut närmaste vägen till institutet för kulturell appropriering på Södertörn. Sedan säger hon "Men du, vad ska vi göra med sommaren?"
Steg 5. Sven Wollter

Vad fan ska man säga. Det här har väl förmodligen sagts, inte bara idag utan förmodligen någon gång varje decennium av landets hetaste röding. Som att inte det här samtalet vore vardagsmat på efterfesten till Kommunistiska Partiets årssträmma oavsett sittande svensk regering sedan Palmes dagar. Ja, eller som att det inte vore en punkt i dagordningen på själva stämman.
Så, vad säger det här oss? Tja, är man Fredrik Segerfeldt kan man ju läsa det här som att svenskt medie och kulturliv är genomsyrat av vänsteråsikter. Och på något vis får vi kanske ge honom rätt här. En tankevurpa av Ivar Arpi blir ett sentimentalt minne för Sven Wollter, ett politiskt argument för en ryssindoktrinerad Jimmie Åkesson, en obegriplig saga alla låtsas fatta av Slas och ett jävligt sexigt ögonblick för Ulf Lundell. Sovjet kan uppenbarligen vara lite för alla, närheten mellan Arpi och Wollter är större än man kan tro.
Men framför allt lär vi oss en sak, det blir väldigt mycket lättare att hantera högerns vansinnestwittrande om man bara läser deras tweets med löjliga röster.