Familjen Bruun

Familjen Bruun

Året är 1976. I ett kök i stockholmsförorten Bandhagen sitter farbror Bruun på en orange pinnstol och bläddrar i en röd receptbox, stolen knarrar vid hans blotta rörelse och bakom stängerna - vid de bruna manchesterbyxornas linning - kan man skymta en stjärtrand. 

På bordet ligger en lite solgulnad Aftonbladet, man skriver om kärnkraftsfrågan och avskaffandet av mellanöl, om Pol Pot som tillträtt som premiärminister i Kambodja och om socialdemokraterna som för första gången på 40 år förlorat regeringsmakten. Från köksradion kan man höra Svensktoppen och Moviestar med Harpo - farbror Bruun stampar takten lite med ena foten, tänder en cigarett, kliar sig rutinerat i skrevet och drar eftertänksamt den andra handens fingrar genom vänster polisong i långsamma rörelser. ”...och du tror du är lika oåtkomlig som James Dean”. Nej, sannerligen inte i det här livet, tänker han skrockande, ler lite i mjugg och bläddrar vidare bland recepten. ”Kvällsgott utan pretentioner”, det låter bra, funderar han med kvällens begivenhet i åtanke. Varför inte?

Farbror Bruun har precis fyllt 30 år. Tanken var väl inte riktigt att det skulle bli så här. Han har ett tråkigt jobb som kontorsassistent och hyr ett litet rum av fru Bruun som han gick första ring tillsammans med. Fru Bruun är gift med herr Bruun, och hushållet hyser dessutom tre barn. Både herr och fru Bruun börjar tröttna på farbror Bruun, men vad gör man inte för en enslig polare i nöd och han betalar ju trots allt en del av hyran. Det kommer väl till pass eftersom fru Bruun går hemma och herr Bruun har tagit tjänstledigt från Lantmäteriet för att studera polsk historia. 

 Till kvällen ska familjen Bruun bjuda till party. Laila och Jonny från Rågsved kommer, de har precis återvänt från Kanarieholmarna och har med sig några flaskor Mateus som familjen Bruun har beställt från Espanja. Det är knyte men det är sagt att familjen Bruun ska stå för den mesta av maten, så det kan ju inte bli annat än en festlig kväll. Farbror Bruun har fattat tycke för Laila, men det är det ingen som vet om, allra minst Jonny. Det skulle bli ett jävla liv.  

 ”Hallå!”. Ytterdörren öppnas och makarna Bruun travar in i köket med ett par Tempo-kassar. Herr Bruun sänker demonstrativt volymen på köksradion: ”Vad är det för skit du sitter här och lyssnar på va, och har du inte börjat med maten?”. ”Jo, skinkäggen står i kylskåpet”, svarar farbror Bruun trevande, "och så funderade jag lite på vad vi skulle ha till vickning, va".  Familjens blickar riktas intresserat mot köksbordet, där farbror Bruun prydligt har placerat ett antal receptkort. ”Jag tänkte lite på det här receptet – Bananer i skinkrock – skulle inte det funka? Laila gillar ju banan, och det står på receptkortet att den kan användas även i maten. Den bruna maten.”

Familjen Bruun träffas på hemsidan Den bruna maten.
 
Högupplösta bilder: 
Familjen Bruun